23 små negerpojkar

Igår släpptes den svenska VM-truppen av förbundsledningen. Inga större överraskningar för oss som följer svensk fotboll - möjligen var det en smula otippat att i landslagssammanhang omeriterade Fredrik Stenman togs ut. Samtidigt är hans konkurrenter varken många eller särskilt duktiga. Stenman blir ännu ett bevis för att en ung och lovande svensk spelare bör lämna Allsvenskan snarast för att börja samla den rutin som Lars Lagerbäck anser nödvändig för att på allvar ta fajten om en plats i landslaget.

Men det är inte alltid det funkar. Vi har ju sett det så många gånger att det börjar kännas som ett givet faktum att du måste flytta utomlands för att räknas - i HBK har vi sett det hos t.ex. Petter Hansson och Michael Svensson - Stefan Selakovic fick aldrig riktigt chansen, inte ens i Heerenveen. Och det är just det - det är inte givet ens om du flyttar, om du för spela regelbundet, om du presterar bra och har enorm talang. Fråga Alexander Farnerud. Han är ordinarie i Strasbourg - låt vara att de åker ur den franska högstaligan när serien snart summeras. Han gör bra ifrån sig, han producerar sina poäng (tre mål och fem assist i ett bottenlag är okej) och han har fortfarande en fantastisk potential. Men han är iskall i förbundets ögon.

Efter att ha varit U21-landslagets kelgris i flera år är han plötsligt utfryst, som en annan Tommy Jönsson. I en perfekt värld hade han tagit antingen Mattias Jonsons eller Johan Elmanders plats i truppen - förmodligen den senares. El Mander har inte direkt glänst i landslaget när han har fått chansen, även om han har gått desto bättre i Bröndby. 25 år gammal kan han inte längre gömma sig bakom talangepitetet, och om någon säger att han är med för att "se och lära" är det något allvarligt fel med laguttagningen. Och innan ni slentrianmässigt konstaterar att "det är det ju" vill jag flika in att jag har den största respekt för Lasse Lagerbäck. Han är en mycket intelligent och ambitiös herre, och jag räknar med att han ser kvaliteter i Johan Elmander som denne inte har visat upp i blågult förut.

Men innan vi glömmer bort Alexander Farnerud igen: han är en av de stora talangerna inom svensk fotboll (ja jag vet - och jag använder inte heller vanligtvis den benämningen på spelare över 19). Han kan spela i anfallet och på mittfältet, och är antagligen allra bäst som offensiv ytter. Har vi gott om dem? Håller Wilhelmsson och Ljungberg horder av unga talanger utanför truppen? Knappast. De som kan konkurrera är Sharbel Touma, Kennedy Bakircioglü och Tobias Hysén. Spelare som Jeffrey Aubynn (inte tillräckligt bra) och Martin Ericsson (inte i rätt position på kanten) ser jag inte som alternativ. I Farnerud har Sverige en högst kompetent, utvecklingsbar, spännande och häftig ytter som skulle kunna överraska i ett VM-slutspel. Varför är han inte med - ens bland reserverna?

Målvakterna är det inte mycket att snacka om. Förbundskaptenen ser något stort i John Alvbåge och vill ge honom chansen i truppen för att se hur det går. Själv känner jag inte riktigt Alvbåges omtalade talang - det kan hänga samman med de usla insatser han gjorde mot HBK under ÖSKs senaste säsong i allsvenskan. Hur som helst får han inte spela - skadar sig Isaksson är det Shabaan som tar platsen mellan stolparna.


På det hela taget bra, alltså. En grej som gnager lite grand på mig, och som jag inte riktigt kan släppa, är det här med innermittfältarna. Jag har, till skillnad från de flesta, inga problem med att en viss MFF-mittfältare är med. Men vad händer om det han eller Linderoth skadar sig? Från reserverna finns det inget att hämta, ty där finns inga innermittfältare - åtminstone inga med defensiva kvaliteter (Kennedy kan ju med lite välvilja ses som en offensiv innermittfältare). Så var är Pontus Farnerud? Granitkäken Johan Arneng? Många med mig vill se Marcus Lantz i diskussionen, men den biffen är vid det här laget tradition och lär inte brytas. De två förstnämnda är inga stjärnor direkt, men kan till nöds hoppa in och säkert göra en lika bra insats på mitten som Niclas Alexandersson - om inte aningen bättre.

Och givetvis - Dusan Djuric. Att den här svale killen inte är uttagen bland reserverna är givetvis rena skämtet (ordinarie truppen? Inte än). Nog fan vore han värd en vink om att han är en framtida landslagsstjärna? Men hans tid i landslaget kommer. Hans tid i klubbfotbollen är redan här, jag vet det, Dulle vet det. Frågan är om landslagsledningen törs inse det.