Det gyllene snittet

Vi hann inte mer än ta en tugga av den vattniga ursäkten till korv dom kränger för 25 spänn på Olympia innan hemmalaget hade fuskat till sig 1-0. Skönt att att rättvisa skipades omgående, exekverad via Dulles släta panna. 1-1 kan man dock inte vara nöjd med. HIF var kassa och borde ha fått däng - då hade inte Benny Hills avsked känt så orättvist heller. Efter en smärre sportslig succé som en poäng mot HBK måste det kännas otacksamt att få kicken.

Över helgen har jag haft tid att filosofera lite över HBK:s sits i år. Vad jag har kommit fram till är att man bör ta en seger i kväll för att få lite tid att andas. Av dom lag man ännu inte mött är AIK och IFK topplag, medan Öster och Gefle bör utgöra väldigt små hinder. I fyra matcher mot de här lagen kan man kräva minst sju poäng, men de är långt ifrån självklara. Hittills ligger HBK på en poäng per match. Även om vi för närvarande har några lag bakom oss är en poäng per match ett nedflyttningssnitt. Utsikterna att höja snittet finns, och det kan uppnås efter VM-uppehållet, men det vore klart värt att få upp det ett snäpp redan i kväll.

Tommy, Turbo och Emil saknas. Samma med Anklev. Dom tre första hade varit givna i startelvan om de varit friska. Men ändå - det är bara Kalmar. Dom har haft ett par bra säsonger, men även dom själva börjar inse att dom kanske har passerat sitt zenit. Förra årets tredjeplats kommer man sannolikt aldrig att toppa. Det som återstår är att hänga kvar och jävlas med Bajen, samtidigt som man låter lagkaptenen gnälla av sig sin bristande självkänsla på motståndarna och den stackars saten till domare. Henrik Rydström, no te respeto.