By Grabthar's hammer

Se där ett skolexempel på hur rättvisa skipas. HBK kopplar grepp från början, med hög press och en solid defensiv toppat med kirurgprecisa offensiva framstötar. Malmö kom delvis tillbaka, men saknade bett. Och HBK gjorde två mål utan att det andra blåstes av, vilket med de senaste säsongernas track record känns fullkomligt surrealistiskt, men framför allt så paralyserande rättvist.

Stefan Johannesson tillhör ju sannerligen inte Allsvenskans bästa domare, men den här gången fick han det på det hela taget rätt. Möjligen saknade vi ett rött kort på Anders Andersson (jag får alltid för mig att han heter Jöns Jönsson), men varför gnälla över petitesser. Och ska det fortsätta så här, med HBK för en gångs skulle på rätta sidan av domarnas so-so-bedömningar, kan det bli rätt mycket av de här tröttsamma reflektionerna om att det kanske är ett HBK-år i år framöver.

Och just det, vi avslutar med en liten hälsning till Sören Åkeby, och alla de små torrhulkande skåningar som ägnar dagen åt att grina på HBK-fora i stället för att skrubba sina pärer rena från mylla: