Känslostiltje

ICA, Konsum, Bananer i pyjamas - kär fiende har många namn. Det är dock inte utan att man undrar varför i helvete någon bryr sig om Göteborg längre. Ett f.d. topplag på allvarlig dekis sedan tio år och som gång på gång antingen sumpar ofattbara medaljlägen eller är en hårsmån från att åka ur. Vem kan de möjligen reta upp? För inte kan det väl vara så att någon på allvar är sur för att en föredetting som Stefan Selakovic gick dit på skumma premisser? Visst, klubben har inte fått det straff de förtjänar (de borde givetvis åka ur), men de har inte heller haft någon större nytta av sina skumraskaffärer: de är fortfarande lika kassa som de har varit ända sen HBK knuffade ner deras lata röv från tronen 1997.

Är Niclas Alexandersson det som får så många HBK:are att se rött? Tråkmånsen från bonnvischan utanför Falkenberg är ju så komplett okarismatisk att man knappt ser honom om han står rakt framför en. Det kan inte vara möjligt att han kan uppröra några känslor över huvud taget. Så vad är grejen? Det enda problem Wurstjugend har med IFK Göteborg är väl egentligen att HBK inte har spöat dem randiga och rutiga nu på flera säsonger. Men det kommer ju å andra sidan att vara ordnat efter kvällens 4-0-seger.